Underbart är kort om man så säger!
Idag när mannen kom till firman och gick in för att säga god morgon kom chefen med ett papper..Han sa att mannen skulle skriva på ett varsel? Mannen påminde om samtalet för någon vecka sedan när chefen ringde upp och drog tillbaka hans varsel..
Chefens kommentar: Man kan aldrig lova någon tillsvidare..
Mannen blev lite små irriterad men höll sig lugn ändå och sa inget mer..Chefen sa då:
Om herr Andersson inte skriver på nu så kan herr Andersson packa ihop och åka hem....
Jag kan knappt tro att det är sant! Jag blir så less, frustrerad, irriterad, ledsen, förbannad, handlingsförlamad och sen känner jag mig så maktlös....
Vad gör man?????
Jag och mannen har faktiskt simmat i motströms sen vi träffades för fem år sen..Den ena saken efter den andra har inträffat, det ena mer otroligt än det andra..men det är såååååååå tungt..
Undrar hur vi skulle fungera som par om vi inte hade drabbats av allt skit, all olycka och arbetsmarknadens ups and downs..
Jag brukar ha en positiv livssyn, jag brukar tro att det finns en mening med allt men nu är det f-n i mig nog!!! Undrar vad jag och mannen har gjort för att förtjäna allt som har hänt..Du är så stark säger mina vänner..Stark och stark, jag vill inte vara stark - jag vill bara ha ett lugnt och lyckligt liv...Ska det vara så svårt?
Idag gjorde jag iaf en smarrig middag..Utan bild förstås eftersom jag var så hungrig att jag glufsade i mig allt innan jag kom på att jag skulle fota. Det som låg på tallriken var: Ruccola med pintjenätter, tomater, parmesanost, färsk ekologisk pasta med fetaost tsatziki samt lätt halstrad kassler..Jo sen tog jag en långpromenad med syrran efter jobbet..Sex kilometer i fin natur och stats park, inte dåligt alls om jag får säga det själv..
Imorgon är en annan dag med nya möjligheter, tjohoooooo