I kväll är jag hemma vilket har varit rätt ovanligt under en längre tid..Dessutom jobbar mannen natt!
Och det känns super knepigt!!!!!!
Jag är rastlös, kan inte koncentrer mig och jag saknar sällskap..Sonen är visserligen hemma men han sitter i ett mörkt rum med headset och spelar dataspel och ryar varje gång jag öppnar dörren. Så det är precis som vanligt men..
Det finns ett problem här!
Det är ju jag som brukar vara borta på kvällarna.
Jag som brukar sitta på nåt hotell eller tåg och faktiskt kunna känna mig avslappnad trots att jag inte är hemma.
Det är jag som brukar tänka: "were ever I lay my hat, thats my home"
Jag gillar inte det är..inte ikväll iaf...
Själv njuter jag av att vara ensam hemma ibland. När S fortfarande jobbade i Gbg och jag var här så var det surt som sjutton. Men någon gång ibland njuter jag bara av. Helst tillbringar jag nog en sådan kväll med en bok, livet på en liten pinne :)
SvaraRaderaVi är fler som är hopplösa fall vad det gäller blommor har jag förstått, inte ensam alltså ;)
Kram Carina